Giftas / Супружеские идиллии. Книга для чтения на шведском языке

– Ja och så har jag extra, men Louise känner mitt hjärta…

– Prata inte smörja – hur mycket har du extra?

– Det var på Boo vi träffades första gången…

– Hur mycket har du extra? Och han satt med blyertspennan i högsta hugg[37 - i högsta hugg – готовый действовать].

– Och sina känslor, vet farbror dem…

– Hur mycket har du extra? Han ritade några kråkfötter på läskpapperet.

– Å, det blir nog väl med det, bara man kommer…

– Vill du svara mig eller vill du inte! Hur mycket har du extra? Siffror! Siffror! Fakta!

– Jag har översättningar för tio kronor arket, jag har lektioner i franska, jag har löfte på korrekturläsning…

– Löften ä inte fakta! Siffror, gosse, siffror! Så, nu skriver jag.

Vad har du för översättning?

– Vad har jag för översättning? Inte kan jag stå och säga det så här!

– Kan du inte stå och säga det? Du har ju översättning säger du, kan du inte säga vad det är? Vad är det för prat.

– Jag har Guizot Civilisationens Historia, tjugofem ark.

– A tio kronor, lika med 250 kronor. Och sedan?

– Sedan? Inte vet man det förut!

– Nå se där, man vet inte det förut! Men det är just det man skall veta förut! Du tror att giftas är bara att flytta ihop och fjollas! Nej, min gosse, det blir barn på nio månader, och barn skola ha mat och kläder!

– Det behöver icke bli barn med detsamma, när man älskar varann som vi, farbror, som vi…

– Hur fan älskar ni varann då?

– Hur vi älska varann? Han lade handen på sitt västuppslag.

– Blir det inte barn när man älskar varann som ni? Stolle! Du är en djävla stolle! Men du lär vara en ordentlig karl, och därför ska du få förlova dig; men begagna väl din förlovningstid att skaffa bröd, ty här stunda hårda tider. Spannmåln stiger!

Notarien blev alldeles röd i ansiktet, när han hörde slutet, men glädjen att få henne var så stor, att han kysste gubbens hand.

Och Gud i himlen, vad han var lycklig! Och vad de voro lyckliga! När de tågade fram på gatan arm i arm första gången, så lyste det av dem, och de tyckte att människorna stannade och öppnade lederna[38 - öppnade lederna – расступались] på trottoaren för att göra dem en hedersvakt på deras triumftåg, och de gingo fram med stolta, höga blickar, högt med huvudena och fjädrande steg.