Входят трое убийц / Tre mördare inträder. Книга для чтения на шведском языке

Han är specialist i de megalomana, nej, megalitiska folkens begravningsskick …

Det var docentens tur att hälsa på samma vis som Ebb hade gjort. Han beundrade det sätt, varpå hon gjort slut på de tre sonsönernas debatt. Men en tanke ville inte lämna honom i fred: hon kunde ha gjort det långt tidigare, om hon velat. Varför hade hon inte gjort det?

– Och så ber jag att få presentera mr Trepka för dig. Han är bankman och vet allt om Napoleon!

– Men det är ju en akademi, som du har inbjudit, sade hon.

– Ni misstar er, madame, insköt en stillsam röst, det är inte en akademi – det är den första skandinaviska kriminalklubben!

Hon lade huvudet på sidan och såg på docenten, vilken hon dittills endast ägnat ett flyktigt intresse.

– Jag är rädd, att jag inte förstår er, sade hon med sin spröda röst, vilken kom orden att falla som små, små droppar. Vad är en kriminalklubb? Har ni någonting med polisen att göra?

Ebb upplyste henne så kortfattat som möjligt om vad en kriminalklubb hade för uppgifter.

– Vad man märker, att man börjar bli gammal! suckade hon. Människor skriva böcker om brott, andra människor läsa dem, och ni skola sörja för att de bara få det allra bästa i genren! Och den ene av er är skald, den andre bankman och den tredje – hur var det? – specialist i de megalitiska folkens begravningsskick! Får jag fråga en sak? Har någon av herrarna någonsin mött ett kriminellt problem i verkligheten?

Hennes spefulla blick vandrade från skalden Ebbs ljusa gossprofil till bankdirektörens amorinmun och vidare till docentens förlästa, bruna ögon … Skalden Ebb var den förste som fann en replik:

– Det enda kriminella problem som hittills mött mig har varit straffbart usla verser, är jag rädd!

– Och ni, mr Lütjens?

– Megalitfolken togo sina kriminalproblem med sig i graven, smålog han.

– Och mr Trepka?

– Som bankman kommer man onekligen i kontakt med en del sådana problem. Några framför disken, andra bakom den! Men de herrar som fuska med pennan på mitt område, äro nästan ändå värre klåpare än de pennfäktare, som vår vän Ebb talade om!

– Ni förstår er alltså på handstilar? förhörde hon sig.

– Passabelt!

– Och ni vet allting om Napoleon? Det passar ju storartat.