Den blåa diamanten / Голубой алмаз. Книга для чтения на шведском языке

”

“Gott,” svarade Arthur Richter och därmed lämnade de den lilla täta bersån på verandan.

De dansade en dans tillsammans och då Lilly strax efter engagerades av en annan kavaljer, beslöt sig Arthur för att just då passa på tillfället[10 - passa på tillfället – воспользоваться случаем] att byta ut den äkta diamanten mot glasbiten.

Han närmade sig den lilla budoaren, men därinne befann sig just ett par damer, varför han inte kunde utföra sitt ärende just nu.

Han begav sig till buffén, där en massa herrar trängdes om varandra och lyckades få fatt på[11 - få fatt på – перехватить] ett glas whisky och vatten efter många puffningar och stötar. Han förtärde raskt förfriskningen och gick så åter bort emot budoaren. Den var tom.

Han steg in och närmade sig etuiet på bordet.

Där stod det – men tillslutet. Han stack handen i västfickan för att ta fram den blåa glasbiten – men vad var detta?

Den var försvunnen.

Han trevade och sökte – omöjligt – glasbiten var och blev borta. Hål i fickan?

Jo, sГҐ sannerligen, det var verkligen ett litet hГҐl i fodret.

Kanske den låg mellan fodret och tyget? Och han lät fingrarna undersökande fara utmed västens nederkant.

Nej, där fanns den heller inte. Vad var att göra?

Resolut återvände han till balsalen. Var fanns Lilly?

Ah – där – hon dansade just med den förhatade Torsten Nilson.

Han måste vänta tills de slutat.

Då gick han fram, bugade sig ceremoniöst för Lilly och sade:

“Nästa dans är visst min, eller hur?”

Lilly sГҐg pГҐ sitt dansprogram och svarade:

“Nej, den därefter.”

Arthur Richter lät sig inte nöja med detta utan viskade:

“Jag måste tala med dig strax.”

Lilly reste sig, ursäktade sig för sin kavaljer och följde med Richter, i det de bägge ledsagades av en ursinnig blick från Torsten Nilson.

“Vad är det?” frågade hon då de uppnått ett obemärkt hörn i korridoren.

“Jag har mistat den där glasbiten.”

“Har du tappat den?”

“Ja, låt mig få en ny ur broschen.”

“Men Arthur!”

“Ja, jag begriper inte hur det har gått till,” svarade Richter.

Emellertid tog Lilly oförmärkt av sig sin brosch ännu en gång och notarien Arthur Richter bröt ur en blå glasbit igen.

“Slarva inte bort den här också,” sade Lilly litet spetsigt.