Den blåa diamanten / Голубой алмаз. Книга для чтения на шведском языке

“Åh – var lugn du – synd för resten[12 - för resten – впрочем] – tillfället var så passande alldeles nyss – budoaren stod fullständigt tom.”

Lilly återvände till balsalen och Richter närmade sig budoaren på nytt – denna gång höll han glasbiten försiktigt mellan högra handens fingrar – nu skulle han inte förlora den.

Budoaren stod ГҐter tom.

Richter närmade sig försiktigt, men med en alldeles obesvärad hållning bordet[13 - närmade sig försiktigt, men med en alldeles obesvärad hållning bordet – с осторожностью, но совершенно непринужденно подошел к столу].

Etuiet stod mitt pГҐ detsamma, tillГҐst.

Han öppnade det och bytte den blåa diamanten, som från sin vita sidenbädd blixtrade emot honom, med glasbiten – förunderligt hur lika de var i alla fall – till och med slipningen tycktes honom vara alldeles densamma, men detta hann han inte se så noga efter i hastigheten.

Inom ett ögonblick var etuiet åter tillslutet och den blåa diamanten i hans ägo. Nu hördes steg utanför. Richter stack nonchalant handen i byxfickan. Torsten Nilson trädde in i budoaren. Hade han märkt något? Troligtvis inte.

Torsten gick akt på[14 - ge akt på – обращать внимание на что-л.] Arthur Richter.

“Du gjorde bäst i att låta bli sådant där!” sade han och såg ursinnig ut. Han hade bestämt sett allt.

Notarien svarade helt fräckt:

“Jag har väl rätt att gå var jag vill, kan jag tro.

”

“Här är inte tal om det[15 - här är inte tal om det – здесь речь идет не об этом]” sade Torsten Nilson uppretad, “utan om att du så där[16 - så där – вот так] utan vidare kapar min dam – vad är det för ett sabla sätt, vad?”

Arthur kände, hur det kliade i fingrarna[17 - det kliar i fingrarna – руки чешутся (сделать что-л.

)] efter att ge vännen Torsten en ordentlig örfil, men han tordes knappast röra sig – i handen hade han ju en halv miljon kronor. Inte tordes han heller reta Nilson med ett ohövligt svar – han kunde absolut intet annat göra än endast tiga. Men nog var det försmädligt. Om han ändå vore säker på, att byxfickan var utan något hål – men det kunde ju lika väl hända som med västen.

DГҐ fick han en idГ©, en Г¶gonblicklig tillskyndelse.